Varför skulle det hända mig?

Då har ytterligare en dag gått. Idag har det känns riktigt bra. Jag har inte gråtit en enda gång idag. Men istället känner jag någon form av tomhet som om något saknas. Den vännen som jag visade bloggen för var hemma hos mig igår. Det känns bra att han är där o jag behöver inte säga så mkt. Han tyckte väl dock att jag inte alls såg ut o må dåligt. Ne, varför ska jag visa andra det, inte mår varken jag eller andra bättre av att jag mår dåligt öppet. Jag tar helt enkelt på mig min skalfasad som jag har använt många gånger i livet. Men jag lyckades inte hålla fasaden så länge igår utan började gråta när han pratade om anmälan och att jag måste berätta för min familj och mina vänner. Han tröstade mig dock, höll om mig, kramade mig och torkade tårarna.

Idag var han hemma hos mig igen o det var inget prat om händelsen, skönt för jag vill inte prata om det. Det besparar mig en massa huvudvärk när jag inte gråter iaf. Tyvärr var jag nog väldigt tråkigt sällskap för som jag skrev innan så känner jag mig tom. Men jag tror han förstår.

Jag undrar om jag måste berätta för min familj, vad gör det för nytta att berätta? Kan jag bara glömma händelsen och lägga den bakom mig som om inget hade hänt? Kanske förstorar jag allt? Ska jag bara koppla bort och låtsas som om inget har hänt? Jag antar att det är för tidigt än för att veta vad jag ska göra och hur jag ska bearbeta att någon faktiskt har våldfört sig på mig, tagit min kropp och själ ifrån mig.