Varför skulle det hända mig?

Igår tog jag 2 stora kliv. Det första var att skaffa denna bloggen och skriva ner vad som hände plus att jag faktiskt gav ut denna adressen till den första personen som bara visste att något hade hänt. Det är inte det att jag inte vill berätta för min familj och mina vänner vad som har hänt utan att det går helt enkelt inte. Jag kommer inte att kunna få ur mig de orden jag har skrivit utan att bryta ihop. Just nu är det som om jag har en bubbla runt mig och minst lilla  grej som sticker hål på den kan nog göra att allt fallerar. Min leénde fasad mot omvärlden som tror att allt är så jäkla bra med mig är bara en fasad. Om jag berättar så vet jag att fördomarna kommer fram. Vilken skuld hade jag själv i det hela? Var hon för full o sen ångrade sig? Slampan förtjänade det osv. Just nu orkar jag inte med de fördomarna utan låter istället er läsare ha fördomar.

Den största rädslan av att berätta för andra är nog att de tar avstånd från mig, just för att de inte vet hur de ska hantera situationen, vad ska de säga till mig, hur ska de beté sig mot mig och kommer de att titta på mig på samma sätt som förut? Troligtvis inte, de kommer att se på mig med medlidsamma ögon och det vill jag inte, jag vill inte att folk ska tycka synd om mig, jag vet inte riktigt vad jag vill men inte är det att man ska tycka synd om mig iaf!

Vissa dagar går jättebra medans andra så gråter jag av minsta lilla bara av tanken på vad som har hänt. Det knyter sig i halsen, klumpen kommer fram och tårarna börjar att rinna. Som tur väl är så händer det bara när jag är själv. Jag vill krypa upp i en varm o trygg famn, att den håller om mig o smeker mig över håret och lovar att allt blir bra igen en dag. Att jag slipper känna den äckliga skammen över vad som har hänt. Kommer det att bli så en dag då jag slipper känna mig äcklad, jag hoppas det iaf?!

Nu ska jag ta mig upp ur sängen och göra soppa och sen ska jag ut och kratta löv för solen skiner ute och det är nog bra för mig att få komma ut lite. O nej, jag har inte sovit bort hela dagen utan, jag har jobbat natt till kl 6:00 i morse.

Kram på er....